Hotet mot världens kulturarv

Tisdagen den 23 oktober 2012 klockan 15.14 gick brandlarmet på Etnografiska museet i Stockholm. Det var inte det första brandlarmet, men denna gång var det skarpt läge.

Museets fastighets- och säkerhetschef Adina Ekbergh skulle precis gå och fika med en representant för fastighetsägaren Statens Fastighetsverk. Av det blev inget. Förutom mardrömmen med brand i en stor publik lokal med mängder av besökare, finns på ett museum också skräcken för vad som kan hända med de ovärderliga samlingarna. På Etnografiska museet finns 220 000 föremål som täcker hela världens kultur från tusentals år som inte går att ersätta.

Alla måste ut
Första akutåtgärd var att utrymma. Som tur var fanns det fullt med personal på museet just denna eftermiddag, samlade för ett möte. De hade dessutom alla nyligen gått igenom en brandutbildning. Etnografiska museet fick mycket beröm efteråt för en effektiv insats. Räddningstjänsten fick detaljerad information om var det brann. Det var i ett 70 kvadratmeter stort kylrum där museet förvarade föremål av skinn och päls. En fjäderdräkt från Anderna, ett par mockasiner, afrikanska dockor, för att bara nämna några av de 3 900 föremål som fanns i rummets arkivsystem. När Räddningstjänsten öppnade dörren möttes de av kompakt rök.

Ocab ryckte in
Två timmar efter larmet fanns Ocab på plats ditkallade av Restvärdesledaren. Ocabs personal stod beredda. Problemet var att hela huset var avspärrat av polisen för undersökning.

– Vi fick inte tillträde förrän klockan 17 dagen därpå, berättar Adina Ekbergh. Ett undantag gavs från denna regel. Eftersom sprinklersystemet drog igång dränktes arkivrummet och en hel del utrymme till av vatten.

På natten fick Ocab gå in med en första åtgärd. Vatten sögs bort och en avfuktare sattes på plats.

Högsta möjliga säkerhet
När avspärrningen hävts började räddningsarbetet. Personalen tvingades arbeta i ansiktsmasker och skyddskläder för att stå ut med den otäcka brandlukten. I kylen fanns som sagt 3 900 föremål. Av dem var 800 brand- och vattenskadade. 60 föremål totalförstörda, och samtliga var rökskadade. Här krävdes minutiöst och försiktigt arbete. Vita, rena vantar på händerna innan varje föremål togs fram, registrerades och packades in.

– När de här sakerna flyttas måste vi veta exakt var de befinner sig, betonar Adina Ekbergh. Jag ställer mycket hårda krav på säkerheten.

Konkret innebar det en utmaning för Ocab. Ingen av de säkerhetslokaler företaget har i Stockholm räckte direkt till.

– Vi slog våra kloka huvuden samman och kom fram till en lösning, säger Helena Adamsson som ansvarar för denna speciallagring på Ocab. Inne i en stor larmad lokal inreddes tre stycken 40-fots containrar med hyllor och ventilation. För säkerhets skull utrustades dessutom containrarna med särskilt larm. Till det nya förrådet fick endast museets personal åtkomst. När så här många föremål ska ligga för att torka och vädra krävs utrymme.

– Vi investerade mycket tid för att se ut rätt lösning, betonar Adina Ekbergh. Skadat material har frysts ner i avvaktan på konservatorernas insatser.

Nästa skada
En olycka kommer sällan ensam. Den 23 november rann vattnet igen i samma område. En läcka i fläktrummet på vinden orsakade att vatten forsade ner tre våningar. Gipsväggarna som redan tidigare sugit åt sig av vatten, fick nu en ny kalldusch.

– Under rätt förutsättningar är den mikrobiella tillväxten snabb, konstaterar Tom Norgren på Ocab som idag blivit en expert på alla utrymmen i Etnografiska museet.

Han har svarat för avfuktningsarbetet och analyserna av skadorna. Tom har varit med sedan pälskylen öppnades för första gången efter branden.

– Då fick jag ge råd om åtgärder. Jag tog bland annat tidigt hit luftrenare för att röklukten inte skulle sprida sig i byggnaden. Nyligen fick jag frågor från ett museum i Danmark om hur vi hanterade denna skada så intresset är stort.

Det måste fixas
Under linoleummattan har det blivit mögelpåväxt efter allt vatten. Tom Norgren har tagit fram ett åtgärdsförslag. Renoveringsarbetet kommer att ta detta år i anspråk. När branden inträffade var det mycket blandande känslor. Många grät. Personalen har jobbat så nära de här föremålen.

– Själv kände jag att vi bara måste fixa det, säger Adina Ekbergh. Idag har vi fått stor förståelse för vår verksamhet tack vare Ocab. De har varit ett stort stöd och har gjort ett fantastiskt arbete. Om jag säger så här; tidigare visste jag inget om kemikalier och mögelpåväxt. Nu har jag lärt mig en hel del. Ocab är oerhört servicemedvetna. Och hela tiden har det varit samma kontaktpersoner. Det har varit vår trygghet.